Sjövatten ned i vevhuset!

Finner man vatten i motoroljan har man anledning att bli förskräckt. Den grå "geggan" man får upp på oljestickan kan ofta tyda på genom­rostning av en av topparna, så att kylvatten via cylinder­mantlarna tar sig ned i vevhuset. En dyr reparation brukar förestå - eventuellt byte till ny motor. Men det finns ett annat fall, som är enkelt och billigt att reparera. Det gäller sjövatten­pumpen!

En förfärande upptäckt
En rutinkontroll av oljestickan ett par dagar före den inplanerade semester­seglingen avslöjade grå, lite seg olja/vatten­blandning i motorn, i stället för frisk motorolja.
Humöret sjönk i botten, faran för en större reparation var överhängande.
Första frågan: Var läckte vattnet in i motorn och ned i vevhuset?
De flesta har numera färskvatten­kylning monterad på sina motorer och detta underlättar att finna svaret på frågan.
Man byter olja till ny, för att inte skada motorn; och kollar mycket noga exakt hur mycket kylvätska som finns i färskvatten­systemets expansionskärl. Sätt ett tydligt streck på nivån med en tuschpenna. Starta motorn, kör 5-10 minuter i tomgång, stanna motorn och kolla oljan.

Förlorat kylvätska?
Bli inte förvånad om oljan redan nu har blivit lika grå och förstörd som tidigare. Viktigare är om kylvätske­nivån i expansions­kärlet har sjunkit. Vänta gärna ett par minuter så att vätskeläget har stabiliserats.
Om det visar sig att man förlorat kylvätska, då är farhågorna berättigade: en större motor­reparation måste förmodligen företas. Men om kylvätske­nivån är oförändrad kan man som regel andas ut. Då är det inte kylvätska som på grund av genom­rostning tar sig in i motorn. En enklare reparation, som inte är dyrbar, är vad man kan hoppas på. Det går bra att göra reparationen själv, men det brådskar!
Har man inte färskvattenkylning blir det betydligt svårare att avgöra orsaken, men man kan ju likväl göra nedan­stående enkla reparation och se om felet försvann.

Sjövattenpumpen
I en färskvatten­kylning hålls sjövattnet fullständigt avskilt från kylvätskan. Enda stället där de båda finns samtidigt är i värmeväxlaren (vanligen ett långt metallrör längs motorns ena sida). Här möts vätskorna, utan att blandas. Inuti växlaren finns långa kopparrör i vilka kylvätskan passerar och kyls av det kalla sjövattnet som pumpas genom växlaren, utanför kopparrören. Låt oss anta att kopparrören är hela - de brukar inte gå sönder.
När man har konstaterat att man inte förlorar kylvätska, finns det ett ställe kvar att undersöka, där sjövatten kan komma in i motorn: sjövattenpumpen.

Täta mot både vatten och olja
Sjövattenpumpen, som på MD11 sitter bak på motorn till vänster, har en impeller på en pumpaxel som sticker in i motorn. Axeln har ett drivhack i den inre änden och en sprint som håller den kvar på plats i pumpen.
Den delen av pumpen som är närmast motorn (se inringat område på bild till höger) har plats för två O-ringar på pumpaxeln. De tätar såväl mot sjövatten som mot olja inifrån motorn. Det är helt avgörande att dessa ringar verkligen tätar och att de sitter rätt monterade.
En O-ring har en plan sida (baksidan). Den andra sidan liknar 2 ringar inuti varandra och skall altid vara vänd mot den sida, som man vill täta mot.
De två O-ringarna skall alltså vändas så, att de har baksidorna mot varandra. Den ena O-ringens framsida skall sättas in först och vara vänd ut mot pumphuset och därigenom täta så, att vatten inte kan tränga förbi och komma in i motorn. Den andra O-ringen skall sättas i sist och ha tätnings­sidan vänd in mot motorn, för att täta mot oljedimman inuti motorn under körning.
Dessutom skall ringarna placeras så, att de inte täcker för de hål, som finns i tätningshuset, där O-ringarna monteras. Hålen tjänar som extra säkerhet: om den yttre O-ringen skulle skadas eller bli utsliten kan vattnet tränga in men skall förhopp­ningsvis rinna ut genom hålen, i stället för att tränga in i motorn.
Av naturliga skäl är det ganska högt tryck i pumphuset och det är därför viktigt att O-ringarna placeras exakt rätt och att de är oskadade.

Byta O-ringar eller renovera pumpen?
Om pumpen fungerat bra hittills och inte är sliten i lagringen kan man klara det hela med att enbart köpa två O-ringar hos närmsta Volvo-Penta handlare, ta av pumpen och byta O-ringarna. Jag gjorde så, och motorn har gått felfritt utan oljebe­kymmer ett par hundra timmar sedan dess.
Emellertid kan man överväga att kosta på sig en renoverings­sats till pumpen och få den i skick som ny. Har man tagit av pumpen och skiljt den i dess delar kan man känna efter om bussningen i pumphuset är så sliten att det är ett tydligt glapp mot pumpaxeln. Då kan det vara bra att renovera pumpen. I renoverings­satsen får man ny bussning, axel, packningar, O-ringar och lock med skruvar. Det finns också med den förträngning, som sitter inskruvad i pumphuset, och som gör att pumpen pumpar.

Hur gör man?
Så här tar man av pumpen:
Börja med at ta av slangarna för in- och utlopp och sätt korkar i slangarnas öppningar.
Pumpen sitter fäst till motorn med två bultar och överfall (se bild). Skruva ur bultar med överfall (se till att inte tappa dem ned under motorn!).
Nu kan man ta loss pumpen. Demontera pumpen på följande sätt:
Kolla om den del av pumpaxeln som sticker in i motorn är säkrad med en konisk sprint (nyare pumpar har sådan sprint). Knacka ur sprinten.
Skruva av mässings­locket från pumphuset. Drag nu ut pumpaxeln med sin impeller. Med pumpaxeln urdragen kan man komma åt att dra ut de två O-ringarna ur tätnings­huset.
I detta läget kan man välja att sätta in nya O-ringar på föreskrivet sätt, och montera tillbaka pumpen, ansluta slangarna och provköra. Tänk på att inte fetta in impellern med smörjfett eller motorolja för att underlätta insättningen. Sådant är inte bra för impeller­gummit. Använd i stället glycerin.

Viktigt att komma ihåg
Före provkörning byts motoroljan så att man får så stor andel "riktig" motorolja i motorn som möjligt. Det kan behövas ett eller två oljebyten till i rask följd för att i tillräcklig grad få bort gammal vatten­blandad olja som finns kvar i vevhuset. Glöm inte att byta oljefilter!
När pumpen återmonteras måste man vara försiktig med överfallen som håller fast pumpen vid motorn. Överfallen är sköra och knäcks om man drar bultarna tillräckligt hårt. Drag åt så att pumpen sitter gott fast, men drag inte jättehårt!

Kanske dags för renovering av pumpen?
När man likväl har demonterat pumpen kan det vara bra att passa på att renovera slitna delar. Volvo Penta säljer en renove­ringssats som innehåller alla behövliga delar inkl nya O-ringar, men exkl. impeller.
Om axeln har ett tydligt kännbart glapp mot bussningen i pumphuset är detta en situation då man gott kan köpa renoverings­satsen och byta ingående delar. Har man t.ex.råkat ut för sandblandat sjövatten kan man få repor i det mesta i pumpen och dess effektivitet kan sjunka. Då är det dags för renovering. Man bör överväga att byta hela pumpen mot den nyare modellen med kullager (se nedan) Obs! Det finns två modeller med olika anslutningar, som antingen trycks fast eller som är gängade. Se till att få samma typ som du har i förväg!



Här visas schematiskt hur O-ringarna skall vara vända vid insättningen.

 
Sjövattenpumpen sitter på motorns baksida (här MD11C).



Pumpen är fäst med 2 bultar med överfall,



Sätt ett märke med tuschpenna som visar kylvätskans nivå.



Sjövattenpump till MD11C, isärtagen. (bildruta ur film)



O-ringar: till vänster tätande sidan, till höger baksidan.



O-ringarna skall sättas in i tätningshuset, som ses inom den svarta cirkeln. Ett av hålen syns. Hålen får inte täckas av O-ringarna utan skall vara öppet, så att ev. sjövatten kan rinna ut.(bildruta ur film)


Sliten pumpaxel med bussning. Vänstra axeländen har ett hack som passar i medbringare inuti motorn och därtill en konisk sprint, som skall sättas ordentligt fast, så att den inte lossnar och tappas inuti motorn. Högra axeländens hack användes för att medbringa impellern när axeln snurrar.

Ny, förbättrad pumpmodell
Det har kommit en ny modell av pumpen där glidlagren ersatts med kullager och där säkerhetsöppningarna för avrinning av sjövatten gjorts större.


Den nya pumpmodellen, längst till höger ses ena kullagret. Det finns två varianter beroende på hur slangarna ansluts. Modellen på bilderna har röranslutningaer som trycks fast i pumphuset, men det finns också för anslutningar som gängas fast i pumphuset.


P H Kongstad



Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan

Parant nr 39, Tessan II
Vi köpte ett renoveringsobjekt!
Hösten 1991 köpte Bengt och Ann-Britt Olsson Parant nr 39, Tessan II, som befann sig i ett bedrövligt skick, bl a efter att ha legat i vattnet 2 år i sträck hos en norsk ägare, som tydligen försummat sin båt alldeles gruvligt. Så här såg hon ut vid höstupptagningen den 8 nov. 1991. (bilden till höger) Det var med stor tvekan som Bengt och Ann-Britt gick in på köpet, men Parantens fina idé och tilltalande planlösning lockade. Efter mycket slit har de nu en härlig båt, renoverad och i utmärkt skick - vi kan lära oss åtskilligt av deras vedermödor!

Hösten 1991 inköptes Parant 39, Tessan II. Hon var fruktansvärt nergången, på gränsen till renoveringsobjekt, men priset blev också därefter.

Skälet till att vi ändock fastnade för henne var planlösning och volym i ruffen, det förtroendeingivande skrovet, och att hon var motorseglare. - Seglen räknas av oss som reservkraft, än så länge...

Enligt utrustningslistan var mycket nytt och motorn helrenoverad 1987, men detta tog vi med en nypa salt, som tur var.

Någon riktig provtur blev det aldrig av på hösten. I stället blev det till att skura överallt. Oljeindränkt och möglig cellplast slängdes ut (de tidiga Paranterna hade ju alla hålrum fyllda med skumplastblock, för att vara osänkbara). Många nya stuvfack kom fram, de mer svårtillgängliga står tomma, men kontrolleras och ventileras varje vinter.

Vatten kom in via skrovsidan ner i kölsvinet. Det härleddes till läckor vid mantågsstöttor och skotskenor som fick tätas.

Så blev det dags för upptagning, hela undervattenskroppen renskrapades och slipades intill rena gelcoaten. Samtliga skrov-genomföringar, kranar och slangar byttes.

I mitten av december tog vi äntligen vintervila.

Under vintern läste vi i Båtnytt om Parantförbundet och blev medlemmar. Parant-pärmen har hjälpt oss vid flera tillfällen och många idéer och tips kommer så småningom att genomföras. Ett stort tack till er som dragit igång detta och, inte att förglömma, till er som skickat in tips och information!

För vår del bidrar vi här med att berätta hur vi löste våra problem med hög motortemperatur, oljeläckage, bälgbyte, el- och startproblem.

Vårarbete
Första våren kom och bordläggningen vattenslipades med 1200-papper. Tidigare ägare hade någon gång lagt en form av klarlack på gelcoaten, som på sina ställen blivit vit. På andra ställen hade lacken flagnat.Resultatet av vår slipning blev ganska bra, men vi var lite för försiktiga med slipen, så en viss flammighet finns kvar. Undervattenkroppen målades med 5 lager VC-Tar tjärepoxi i förebyggande syfte mot böldpest, samt 2 lager VC-Offshore. (1993 bytte vi till Mille Dynamic p. g. av stor beväxning på akterspegel, roder och vattenlinje.)

Sjösättning
Följande helger vårutrustades och äntligen kom så den riktiga provturen - härligt! Men problemen dyker snart upp:
Motorn går inte att köra över 1500 varv, - då stiger temperaturen över det tillåtna. Åter till hemmahamnen och upp med motorluckan. En mindre chock! Det förut så rena motorrummet är helt nerstänkt med olja i sin främre del.

Större delen av säsongen fortsatte tyvärr bekymren med oljeläckage, hög motortemperatur och startproblem.

Felkopplat elsystem
Vi drabbades också av stigande startproblem. Det visade sig att förre ägaren kopplat generatorns båda laddningskretsar till förbrukarbatteriet! Givetvis betydde detta att startbatteriet blev allt svagare och till slut var startproblemet ett faktum.
Med hjälp av elkopplingsschemat i Volvo-Pentas "Gör-det-själv"-handbok gick det dock relativt enkelt att koppla rätt igen, men ett par korta och mjuka startkablar tillhör numera säkerhetsutrustningen.

Nödtvungen seglingspremiär
Vid två tillfällen måste vi återvända till hemmahamnen på grund av missljud i motorn. Det blev att hissa segel, och det var första gången någon av oss seglat! Men måste man så kan man...

Hög motortemperatur
Våra försök att få ned den alltför höga motortemperaturen började med byte av termostat, impeller samt axel, bussning och packboxar i pumphuset.Därefter rengjordes kylkanalen i avgaskröken - den var delvis igensatt av rost. Tyvärr ingen förbättring.
Nästa steg blev att spola blocket. Avgaslimpan och avtappningskranarna monterades bort och oljesugpumpen användes att pumpa in vatten i avtappningskranarnas kanaler. Ut kom mängder av rostflagor, det liknade mest en gröt. Detta trots att MD 11:an försetts med sötvattenkylning redan 1987 vid helrenovering (motorn installerad 1979).
Men ingenting hjälpte. Vid varvtal över 1500 steg temperaturen snabbt över det tillåtna. Orsaken fann vi först ett år senare vid byte av bälgen.

Byte av bälgen till S-drevet
Bälgbyte blev aktuellt p.g. av att vi inte litade på att den var bytt samtidigt med motorrenoveringen 1987, som uppgivits.

Den lyftanordning vi använt vid reparation av oljeläckage kompletterades med ytterligare en lyftbalk och lastspännare.

Motorn hängdes upp och främre motorkuddarna släpptes från bädden, och skyddsbalken togs bort. Det enda som sedan behövde monteras bort var några elklammer, wiren till backslaget samt avgaskröken. Därefter skildes drev och motor åt och motorn sköts ca 15 cm in mot ruffen, varvid reglarna kanade på fyrkantsrören. Akta dieselslangen från vattenavskiljaren!

Bultarna till bakre motorfästet och till klämringen monterades bort och drevet lyftes upp genom motorrummet. Oljan hade tappats ur i förväg och propellern tagits bort men turbulensskyddet satt kvar.

Bälg och O-ring byttes och anvisningarna följdes exakt. Den gamla bälgen var datumstämplad 1977, vad hade försäkringsbolaget sagt om något hänt?
Men när drevet delades för att lossa bälgen fann vi orsaken till den hög motortemperatur: I vattenkanalen hade tre snäckor vuxit sig stora och hindrade vattenflödet!

Återmonteringen i båten gick relativt bra, - lite problem med att få medbringarna i varandra - men det lyckades till slut. Efter sjösättning och några timmars körning märktes ett mindre oljeläckage mellan drev och motor. Varför?

Enligt Båtnytt nr 10/1989, där en artikel behandlade bälgbyte på 120-drev, har Volvo glömt att i monteringsanvisningama tala om att mellan motor och drev skall tätning med pasta av instant gasket-typ användas.

Tyvärr hade både tidning och artikel lagts till samlingama och glömts bort, så vi får väl ha lite oljespill till nästa bälgbyte, eller tills motor och drev såras av annan anledning.
Vid senare kontakt med Volvo Pentas tekniska avdelning framkom att mellan drev och motor ska det finnas en tunn packning, som kan kompletteras ev. ersättas med packningsmassa.

Oljeläckage
Ett stort problem för oss har varit oljeläckage: cirka ½ - 1 dl olja under och omkring motorn efter 2 - 3 timmars körning. Det tyckte vi var katastrof. Vi spårade läckan till någonstans vid stora lagerfästet bakom svänghjulet, eller eventuellt från oljepumpen.
Oljepumpen var lättast att komma åt, så vi prövade först med att packa om den - men ingen effekt!

Lagerfästet måste monteras bort och detta går inte utan att hänga upp motorn först. I de två längsgående rännorna uppe under motorluckan lade vi ett 4-kantsrör på var sida. Rören var lika långa som rännorna och stack upp några mm. ovanför plasten.
Tvärs över över motorbrunnen och vilande på fyrkantrören fick en träregel, 2"x4", tjänstgöra som lyftbalk. Som lyftanordning användes en lastspännare som lades i ett sling under motorn.

Motorn kunde nu höjas till önskad nivå med hjälp av spännanordningen. Motorfäste, skyddsbalk, startmotor och svänghjul monterades bort innan lagerfästet blev åtkomligt.

Stora O-ringen som tätar mot blocket och packboxen vid vevaxeln byttes, men vid oljekanalen saknades en O-ring och detta var orsaken till att olja läckte ut.
Om du behöver göra en liknande reparation, sätt fast denna O-ring av en 10-öringsstorlek med packningsmassa, så slipper du kanske att riva ner alltsammans en gång extra, som vi fick göra!

Återmonteringen gick bra men trögt. Svänghjulet är tungt och utrymmet begränsat, men till slut var allt på plats.

Provkörning: - och se, nu var det tätt!

Kolla slangarna
Under följande säsonger har vi njutit och njuter fortfarande av en underbar båt som är trivsam, ombonad och trygg. Men lite spännande händer det ju ibland.
Vid motorgång hemåt en kväll tändes oljetryckslampan. Motorn stoppades omgående. När vi lyfte motorluckan greps vi nästan av panik, c:a 20 cm högt med vatten i motorrummet, vad hade hänt?
Hade bälgen börjat läcka?
När första chocken lagt sig började vi undersöka, men kunde inte hitta någon läcka, och vattnet steg inte. Motorn startades igen eftersom vi misstänkte kortslutning i oljetrycksgivaren p.g.av vatnet och inte oljetrycksfall. Och nu såg vi varifrån vattnet kom. Avgasslangen var delvis sprucken vid utloppet från ljuddämparen, det syntes inte när motorn var avstängd.
Vi hade tur, vindstilla och ingen sjö, men oj vad ensam man känner sig, när något sådant händer där ute.

Bengt och Ann-Britt

(Tessan har sedermera bytt ägare.


Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan

   


Första höstupptagningen



Klar att sjösätta



Första uteliggarhelgen, favoritviken i Göteborgs södra skärgård..

Invändigt i S-drevet, vid den röda pilen, uppe nära kylslangförbindelsen till motorn, hade snäckor vuxit fast och ströp kylvattentillförseln.

Här syns lagerfästet (Volvos benämning: lagersköld) och här ryms både tätningar mot motorn och lager med packbox för motoraxeln. Man ser motoraxeln sticka ut, med sitt kilspår och gängor för centrummutter. Här skall svänghjulet sitta.

Lagerfästet sett från insidan.Vid A = Liten O-ring. Vid B = Stor O-ring.

Ett par fyrkantrör i rännorna och två tvärreglar tvärs över, räcker att lyfta motorn i.


Tessan II, utanför Vinga.

I Göteborgs skärgård.