Skrovförlängning 1

Flera Paranter har fått aktern förlängd till en modern negativ vinkel.
Hans Kempén byggde nyligen om sin P59 Andante
från 1977 och visar här hur det gick till och vad resultatet blev.

Skrovförlängning
Det började bli hög tid att göra något åt Andantes både flammiga och ärrade skrov. Idogt vaxande räckte inte längre än någon vecka. Skadorna var inte så lätta att dölja med färg hur mycket jag än försökte blanda olika grönfärger för att få fram en acceptabel kulör. Men att bara fixa skrovet kändes inte så tilltalande. Redan 1988 hade jag sett en artikel i Båtnytt om en lyckad ombyggnad av aktern och det har ända sedan dess funnits med i bakhuvudet. Nog för att vår badbrygga fyllde det praktiska behovet vid bad och klivande mellan Andante och jollen men….
Nu var det läge att göra något radikalt. Så när väl Andante var på land efter den fantastiska sommaren 2002 var det dags. Vi fick en kostnadsuppskattning av Christer Johansson på Granuddens Marin & Motorservice och bestämde oss för att slå till.
Bildgalleriet på Parantförbundets hemsida blev vår katalog över olika modeller av förlängningar. Det var dessutom tryggt att se att så många gjort motsvarande arbete med lyckade resultat. Till slut fastnade vi för bilden av Parant 117 Silentia. En utskrift av den bilden samt artikeln från Båtnytt fick sedan utgöra underlag för ombyggnationen. Färgkulören fick vi från artikeln om att måla om båten. Så nog har man nytta av att flera delar med sig av sina erfarenheter.
Veckan före jul togs Andante in på varvet. Arbetsfördelningen var att Christer stod för allt byggande och jag bistod med bland annat att slipa och spackla. Givetvis skulle det gått att själv ta större del av arbetet, men då skulle allt tagit betydligt mycket längre tid. Som det nu gjordes så växte aktern fram i stadig takt. Christer, som är en riktig pedant, såg till att den nybyggda delen blev perfekt i passform och yta samt att plastningen blev rejält utförd. Ingen chansning så att något skulle kunna släppa eller ge med sig tilläts.
Samtidigt som förlängningen byggdes slipades gamla skador ner och fylldes upp med plast. Om man inte gör detta ordentligt utan bara lackar över gamla gelcoatsprickor så kommer lacken att spricka när skrovet rör sig. Att fuska med underarbetet innebär att lackarbetet blir bortkastat.
Ett konstigt fenomen som visade sig efter att skrovet lackats var ca 100 färggropar spridda på skrovet. Det visade sig att det fanns porer i gelcoaten där troligen silikonrester från vax gjorde att lacken inte fäste. Det enda som hjälpte var att fräsa ur alla porer och spackla. Och så lacka en vända till. Hur porerna uppkommit har jag ingen aning, men dom var så små att före vi lackade skrovet syntes dom inte alls.
Totalt gick ombyggnaden på ca 100 000 kr. Mycket pengar att lägga på en gammal båt, men vi tycker dom är väl investerade. Och badplattformen fick dessutom ett ordentligt förvaringsfack för ankaret, så nu slipper man dra in det och kladdiga linor i sittbrunnen. Förlängningen av aktern är 90 cm i långskeppsriktningen.
”Nu ser hon ju ut som en riktig segelbåt” och ”nu måste ni ju alltid lägga till med aktern mot bryggan” var två av sommarens kommentarer.
Vi har alltid ansett Andante vara en segelbåt men helt klart är att hon nu går bättre i sjön och håller kursen bättre. Ca en halv knop snabbare på något lägre varvtal jämfört med före ombyggnaden gör inte saken sämre. Så ombyggnaden är betydligt mycket mer än bara badbrygga och förvaringsutrymme.


Bild 1.Alla genomföringar och beslag i aktern inkl avgasutsläppet demonterades och gelcoaten slipades bort för att kunna plasta fast förlängningen.
Under vattenlinjen slipade jag bara bort ca en decimeter av bottenfärgen. Den vita vattenlinjefärgen slipades bara bort i sådan omfattning att man fortfarande kunde
hitta igen den för lackningen.
Bild 2 och 3. Formsättning av förlängningen skedde med vanlig masonite. Skrovsidorna förlängdes med reglar som skruvades i skrovet. Masoniten lades med den blanka sidan inåt och vaxades med formvax.


Bild 4. Sidan på förlängningen plastades och formen revs.Skarven mellan aktern och förlängningen förstärktes ordentligt för att inte ge möjlighet till rörelse.
Bild 5.Innermodulen i förlängningen gjordes genom att använda förlängningsdelen som form och bygga två sidor som sedan fixerades med distanser. Övriga delar byggdes med plana glasfiberskivor som Christer gjorde efterhand och formade till på plats. Mycket sliparbete innan det blev tillräckligt bra för Christer.
Bild 6. Utrymmet mellan ytterskrov och innermodulen fylldes med skum. För att skummet ska bli så kompakt som möjligt är det bra om man kan begränsa storle-
ken på utrymmet som ska fyllas. Risken finns att det annars bildas stora luftbubblor i skumfyllningen. Viktigast är att fylla utrymmet som ligger under vattnet eftersom det där är störst risk för kondensbildning och vattensamling. För att ventilera utrymmet som inte skumfylldes så borrade jag stora hål in från stuvfacken in i utrymmet
mellan ytterskrov och innermodul.


Bild 7.Vi förlängde den ”skädda” som är ovanför rodret både för att få lite mer kursstabilitet och att ytterligare styva upp utbyggnaden.
Bild 8.Före lackning täcktes hela däcket med plast som tejpades mot undersidan av gummilisten som fick sitta kvar. Eftersom vi inte bytte kulör kommer inte even-
tuella små lackmissar under listen att synas. Ska man byta kulör bör man nog ta bort hela gummilisten före lackning.
Bild 9 och 10.Badstegen från Båtsystem monterades i en fördjupning som dessutom fungerar som dränering från stuvutrymmet. Genom att det utrymmet därmed
blev ordentligt ventilerat och med ordentlig avrinning kunde luftintag och utlopp från länspumpen vara kvar inne i stuvutrymmet. Över badstegen monterades teaktrall.


Bild 11.Grön och grann sjösattes Andante sista maj. Vi tyckte att hon blivit lite baktung så därför lastade vi i ca 50 kg barlast i form av betongstenar längst bak i stuvutrymmet under förpiken. Med den barlasten balanserar hon fint både för motor och för segel.
Bild 12, 13 och 14.Under motorgång (5,5 - 6 knop) kommer vattnet upp till underkanten av teaktrallen. Kanske något för högt för att vara helt idealiskt, men jag bedömer ändå att risken för vatteninträngning är liten eftersom alla skruvhål är ordentligt tätade. Svårigheten var att veta hur högt häckvågen skulle gå efter ombyggnaden.

Hans Kempén
P59 Andante
Luleå

Fotografer: Hans Kempén och Christer Johansson
Copyright 2004 Hans Kempén och Svenska Parantförbundet


Utskrift av denna artikel bör göras med printern inställd på liggande A4-format (landscape).
Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan