När jag äntligen hittade min Parant blev det kärlek vid första ögonkastet. Spontant kände jag att hon hade fått god och kärleksfull omvårdnad av den förra ägaren, som haft båten i mer än femton år. Han hade emellertid haft svårt att klara av underhållet de senaste åren pga. av sviktande hälsa.
Båten togs upp för inspektion, köptes, sjösattes igen och låg kvar i vattnet tills hon hösten 2005 fraktades hem. När båten väl var hemma var det dags med en så noggrann rengöring av hela båten. Framför allt var hon i stort behov av rengöring under vattenlinjen.
Först var min tanke att rengöra "underredet" på traditionellt vis för att sen göra upp en plan inför kommande säsonger. Avsikten var från början att båtens köl skulle behandlas med epoxy. När jag kommit igång med högtryckstvättning förvånade det mig hur mycket färgrester och annat som lossnade från kölen nästan på en gång. Se bild 1.
Jag insåg att allt lappande på kölen skulle var meningslöst och beslöt i samråd med en erfaren kollega, att ta tag i problemet direkt och försöka göra ett så grundligt jobb som möjligt redan första året "och få det gjort".
Alla Parantägare vet hur svårt det är med järnkölen, så det första jag gjorde var att ventilera problemet med andra Parantägare och ytterligare några andra som jag visste hade stor erfarenhet av liknande arbete.
Jag tog kontakt med några leverantörer av epoxy. Min avsikt var att hitta den lämpligaste plasten för detta ändamål. Jag fick tips om att Colormix AB
med kontor och lager i Malmö och Helsingborg ev. kunde leverera vad jag behövde. Jag blev hänvisad till företagets specialist på området, Roland Nilsson i Helsingborg. Han gav goda råd om val av epoxy etc. Jag kunde också återkomma och ställa fler frågor om plastbehandlingen under arbetets gång.
Jag förstod att det gällde att få kölen så ren som möjligt och att detta var direkt avgörande för slutresultatet. Bäst är blästra. Allt annat är såvitt jag förstod olika grader av kompromisser.
Att blästra kölen visade sig inte bara vara väldigt dyrt. Det innebar också ganska mycket arbete, bl.a. att frakta några ton blästersand till och från båten, så jag beslöt mig för att vara så noggrann som möjligt, utan att blästra.
När det gällde att neutralisera rosten fick jag rådet av kemister att slipa järnkölen fullständigt ren och behandla den med fosforsyra. Sedan måste kvarvarande fosforsyra noga tvättas bort. Därefter kunde plastbehandlingen börja.
Jag fick låna en specialmaskin (se bild 2) som gjorde grovjobbet rätt enkelt när det gällde att få bort den gamla ytbehandlingen. Allt som var löst såsom färgrester och rost försvann i ett nafs. Vi gick på kölen ganska hårt, så det spackel som lagts på när båten byggdes åkte av på samma gång.
Jag spacklade inte om kölen efter rengöring och slipning, jag tyckte att det var viktigare att få ett så rent järn som möjligt att måla plasten på. De ojämnheter som kändes "vassa" var 2 ställen, ett i bakkanten och en mindre grop mitt på kölen på styrbords sida som jämnandes till, mest för att vi inte skulle skada oss när vi jobbade vidare med kölen.
När gammal ytbehandling och lös rost var borta gällde det att få järnet så rent som möjligt. Vinkelslip och grov roterande stålborste fungerade ganska bra, men jag kom inte åt alla porer och andra fördjupningar i metallen. Nu var det dags att gå på kölen med fosforsyra.
Fosforsyra reagerar med järn i form av en tunn fosfatyta, varvid befintlig rost löses upp. Detta lät bra, men när jag kollade med färgleverantören var det inte helt säkert att den epoxy som jag tänkte använda skulle fästa mot underlaget som det skulle, om det fanns rester kvar av syran eller rosten, som alltså måste bort omedelbart före epoxybehandlingen.
Det kändes viktigt att först få bort så mycket rost som möjligt och sedan att hitta ett sätt att därefter få bort så mycket fosforsyra och järnfosfat som möjligt innan det var dags och måla.
Kölen behandlades fem gånger med fosforsyra och stålborstades mellan varje behandling. Kölen ändrade färg efter hand ifrån svart till ljusgrått.
När det äntligen var dags att måla på epoxyn slipades och borstade kölen en sista gång. Kölen delades upp i sektioner om ca 15 till 20 cm uppifrån och ner. Vi var två som hjälptes åt. Efter slipning och stålborstning tvättades kölen noga med förtunning, där efter målades kölen direkt med första lagret epoxy.
Kölen har målats med sammanlagt sju lager epoxy och tvättats med förtunning mellan varje skikt. När att allt var klart skulle epoxyn härda i minst 10 dagar.
Efter härdning målades kölen tre gånger med WC 17.
Båten sjösattes och allt har fungerat så som det var tänkt. Det var med viss vånda som båten landsattes efter premiärsäsongen, hur skulle kölen se ut?
Det verkar som om att det fungerat mycket bra. Ett fåtal mindre rostangrepp fanns i skarven mellan kölen och skrovet och lite mer längst ner på den yta där båten står i sin vagga. Tänker avtala med sjösättaren och att låta båten "hänga" några timmar under våren och göra ett försök att komma åt detta också.
Materialspecifikation:
Fosforsyra, leverantör Biltema, produkten heter "Rostlösare". Åtgång: 2 liter. Blandades ut med vatten: 25% syra + 75% vatten.
Epoxyplast, Inerta 51 MIOX från Teknos AB, Tranemo. Vi köpte en 10-liters sats som består av 7 liter bas och 3 liter härdare. Av denna sats åtgick 4 liter färdigblandad epoxy till kölen. Beakta datablad om bl.a. säkerhet!
Annat material: Roterande skålformad stålborste. Storförpackning kardborr-
fästande sliprondeller till polermaskin, leverantör Bauhaus. Uppfällbart skyddsvisir med hörselkåpor, leverantör Biltema.
Hur gick det sedan?
Vinterväder har också betydelse. Kölen rör sig förmodligen något mellan vinterns minusgrader och badtemperatur på sommaren. Det gäller att plastlagret på järnet hänger med. Därför var det mycket intressant att se hur kölen skulle se ut när båten kom på land efter andra seglingssäsongen. Resultatet var bra! Inga blåsor, ingen avskalning. Det enda som behöver göras vid är ett nålstick som givit ett rostutflöde av en 5-kronas storlek på kölens babordssida.
En helt annan orsak har rostutflödet från kölens akterkant uppe vid skrovet. Här är det rost på kölens aktre ovansida, som ju är oåtkomlig för direkt behandling. Att rostutflödet runnit ned några cm över den plastade kölytan har inget med plastarbetet att göra. Här får i stället sättas in effektiv torkning, följt av tät försegling av själva skarvytan mellan köl och skrov. Se för övrigt bilderna 10 — 12.
Att plasten har bra vidhäftning märks också på propellern, som fått ett likadant lager plast närmast aluminiet och som hållit perfekt.
De flesta har bekymmer med snäckor på S-drevet, i varje fall med båt på Västkusten. Nu kan man emellertid fundera över att noga plastbehandla den nedstickande delen av S-drevet med samma plast som till kölen, i flera lager, så att man får en tät yta som kan skydda mot korrosion och sedan helt enkelt måla
sin vanliga bottenfärg också på S-drev och propeller.
Bild 7: Slipning, borstning och tvättning.Sedan tvätt med förtunning och
omedelbart första lagret plast, som målas på.
Bild 9: Efter första säsongen i sjön. Ingen rost på kölen, plastbeläggningen intakt.
Bild 10: Nyupptagen efter andra säsongen i sjön.
|
Bild 1: Ytbehandlingen satt ganska löst med rost inunder.
Bild 2: En vinkelslip som snabbt tar det mesta, så att rent järn kommer fram
Black & Decker typ HD1240, 720 watt.
Bild 3: Rostsliprondell "Whirl Away" mod.637,
150 mm Ø. Samma arbetssätt som slipskiveavrivare.
Bild 4: En effektiv slipmaskin är viktigt.
Bild 5: Kölen behandlas med fosforsyra. Handskar och ansiktsmask krävs.
Bild 6: Efter femte behandlingen med fosforsyra.
Bild 8: Färdigt, klart för bottenmålning och sjösättning.
Bild 11: Detalj: det här rostutflödet kommer inte från den plastbehandlade
delen av kölen utan från kölens ovansida mot båtskrovet, som man ju
inte kan komma åt. Kommande åtgärd: uttorkning och tät försegling av gränsen
mellan skrovet och kölens ovanyta längst akterut.
Bild 12: Litet nålstick med utflöde av rost på babords kölsida.
Sven Ekström, Parant nr 29 "Vår"
|