Person över bord! - Vad gör du?

Martin Wahlsten skrev 1993 en artikel om vad man gör när en person ombord råkat falla i vattnet. Artikeln återges här exakt som den då skickades ut till medlemmarna.

Inledning
Här följer en redogörelse för händelseförloppet vid en övning i "Person överbord" som arrangerades av tekniska kommittén i Stockholmstrakten av SXK. Eftersom person täcker båda könen och användes av yrkeslivräddare blir förkor­tningen i fortsättningen PÖB.

Förutsättning
Fundera på olika sätt att bärga person som gått över bord, helst med användande av båtens ordinarie utrustning.
Härvid gällde två alternativ:
A) PÖB vid medvetande och i stånd att själv hjälpa till.
B) PÖB medvetslös eller av annan anledning oförmögen att hjälpa till.
Ombordtagandet skulle i båda fallen utföras av en ensam person på båten.
Ombord Mar-Catta, en förlängd Parant med akter som en farstutrappa valde jag alternativ B med motiveringen att klarar jag av att ensam ta ombord en medvetslös person, så borde jag även klara av alternativ A.
Platsen: en lugn vik i innerskärgården var den rätta, eftersom jag under drygt 50 års seglande gjort den iakttagelsen att antalet "osäkrade" personer på båtar inte förekommer i någon större omfattning ute till havs när det blåser men ökar markant när båten närmar sig land.
PÖB inträffar t o m vid själva förtöjningen när personer, efter att först ha skadat sig vid det s k dödssprånget, hamnat i sjön, ibland oförmögna att hjälpa till vid ombord­tagandet. Båda mina egna erfarenheter bekräftar detta.
Vid ett tillfälle gick jag över bord från stäven på en Neptunkryssare under motorgång vid en lätt grundstötning utanför Sundbyholm i Mälaren. Som tur var hade jag inte flytväst på mig utan kunde betrakta båten underifrån och flyta upp sedan propellern passerat över mig. Det andra tillfället inträffade när den kvinnliga gasten skulle hoppa i land på en klippa i Hjälmaren.
Metoden att bärga PÖB med hjälp av segel eller liknande innebär att låta segel eller liknande gå i sjön, placera PÖB i detta och sedan hissa vederbörande ombord med hjälp av winschen. Metoden är internationellt känd sedan 20-talet. I Sverige är den känd sedan 60-talet av Båtlivsin­formatörerna, en mycket kvalificerad samling människor som utbildat exa­minatörer för Båtförarintyg, Skepparexamen osv (givetvis inte kända av SXK) - som dessutom varnar för att hissa någon direkt i "fritt fall" utan någon "säkring" mot skrovsidan. Vad händer om båten under upphissningen kränger och sedan pendlar tillbaka?
Båtnämnden i SXK har redogjort för metoden 1984. Mot denna bakgrund är det häpnadsväckande att förklara metoden som ny teori så sent som 1992.
Alternativ B förutsätter att Du har räddningsvästar ombord och för undvikande av alla missförstånd skall en sådan väst uppfylla minst två krav:
1) PÖB skall hållas flytande i rätt position, dvs med ansiktet uppåt.
2) Västen skall vara försedd med en ögla som är tillräckligt stor för att medge snabb krokning även om det råder sjögång!

Genomförande
Här får man anpassa förfaringssätt efter omständigheterna beroende på bl a om man går för motor eller seglar, vindför­hållandena och - inte minst - grundförhål­landena.
Eftersom Mar-Catta vid tillfället gick för motor, vindstilla rådde och inga grund fanns i närheten skulle det bli en enkel match - trodde jag!
Att backa tillbaka till PÖB för att kroka honom var mycket lätt eftersom Paranten är så lätt att backa med att man kan "åka slalom" baklänges mellan bojarna i hemmahamnen.

Strul nummer ett
PÖB:s räddningsväst (som inte ingick i Mar-Cattas ordinarie utrustning) visade sig vara försedd med en ynkligt liten ögla, som inte gick att fånga med bojgripen utan att gå i jollen och med handkraft föra in bojfångarens krok.
Åtgärd: Kontrollera att räddningsvästen uppfyller krav 2!
Sedan var det inga problem att säkra PÖB mot båten. Bojfångaren är permanent kopplad till en förtöjningslina.


Strul nummer två
När sedan det "bottenrevade" storseglet skulle firas ned i sjön, försvann storfallets halända in i masten, beroende på att stoppknuten lösts upp!
Detta var första gången den knuten gått upp sedan jag började segla. Efter omkoppling till fockfallet kunde ombord­tagningen fortsätta.
Åtgärd: Kontrollera att stoppknuten är säkrad och om storfallets halända är för kort att få ned fallhornet i vattnet, gör i ordning en skarvbit som kan kopplas mellan fallhornet och storfallets schackel. På Mar-Catta räcker det med 2,5 meter. Denna skarvbit skall givetvis vara iordninggjord i förväg och finnas bland räddningsutrustningen.

Strul nummer tre
Nybörjare som jag var, trodde jag att man skulle dra PÖB in i seglet vilket misslyckades totalt. Hade jag läst Båtnämndens redogörelse för bärgning av person med hjälp av seglet hade jag gjort rätt från början.
Först fixerar man PÖB:s läge vid båtsidan. Obs! den part av linan till PÖB som skall föröver skall träs innanför fallet. Sedan matar man in seglet under personen med hjälp av bojfångaren eller båtshaken. Påståendet att en ensam person inte kan hålla PÖB i rätt position under hissningen är ren desinformation. Det är inte svårare än att fixera en jolles läge vid båtsidan.

Vik en förtöjningslina dubbel och
trä den igenom räddningsvästens
ändar och fäst dem i för och akter.

Själva hissningen var en barnlek. Eftersom ena änden av seglet är fast och man hissar i den andra får man
automatiskt en utväxling, som minskar kraftbehovet avsevärt. Efter passage över mantåget (som övriga
metoder ofta stupar på) landade PÖB mjukt på däcket.


Nu kommer det avgörande momentet:
Om PÖB fortfarande andas får hon/han inte placeras i ryggläge och framför allt inte med kudde under huvudet. PÖB, som numera är POB, kan då kvävas inom några minuter - av sin egen tunga!
Jag rekommenderar Röda korsets skrifter och ännu hellre kurser i första hjälpen. Begär prospekt på 08 - 66 55 600!
Andas inte PÖB hjälper nog inte kunskap, då måste man ha genomgått en kurs i första hjälpen - hjärt-lungräddning, som tar en dag men ger en viss färdighet om Du har vidmakthållit den efter kursen.

Life-Sling och markörbojar
Vid denna övning testades också en infångar-räddningsboj av fabrikat Life-Sling och några markörbojar. Då dessa tester, enligt min uppfattning, inte resulterade i något positivt, redovisas min uppfattning under slutsatser. I På Kryss/Till Rors 3/1992 finns en utförlig redovisning av testet. Är PÖB i så god kondition att han/hon kan "ta på sig" en Life-Sling kan en rund livboj räcka och dessutom lämna krafter kvar så att PÖB själv kan ta sig ombord. Är PÖB i så dålig kondition att hon/han inte kan hjälpa till, har den inte något berättigande alls.

Slutsats
Vid dager och måttlig sjögång, som inte skymmer PÖB,
Alt A:
Använd yrkesfiskarnas beprövade metod. Se till att Du har en lång lina, som är kopplad till den ena livbojen, som helst skall vara rund. Låt bojen gå i sjön, se till att linan löper lätt, den kan behöva matas ut i början. Gör en lov runt PÖB (cirkla inte runt PÖB, närma Dig på rak kurs), så att PÖB får kontakt med linan. Slacka linan när PÖB slår till bojen för att få den över huvudet. Befinner sig PÖB på grunt vatten och det går att runda det grunda området, kan Du få linan inom räckhåll den vägen, annars blir jollen nödvändig om inte PÖB simmande kan ta sig ut på djupare vatten. Hala hem och hjälp henne/honom upp. Räddningsstege eller lejdare bör gå minst 90 cm ned i vattnet! Glöm inte att koppla Din egen sele innan Du försöker hjälpa PÖB ombord. Vid svårighet i det här momentet använder Du Dig av metod B och låter PÖB "docka" sig själv i seglet, presenningen eller vad Du använder.
Alt B.
Riv seglen och låt lagom del av storen gå i sjön. För Mar-Cattas del stämmer botten­revad stor precis. Vid motorgång är hennes stor alltid "bottenrevad" beroende på att reven användes rutinmässigt när storen beslås.
Befinner sig PÖB på för grunt vatten blir jollen nödvändig. Måste Du gå i jollen kan det vara bra att låta den långa linan vara förbindelselänk mellan båt och jolle. Det kan underlätta "bogseringen".
Under ovannämnda förhållanden ser jag inte något behov av en markörboj. Denna blir nödvändig vid starkare sjögång och framförallt vid mörker. Av en av SXK:s större innovatörer har jag fått ett tips angående hemtillverkning av markörboj. Kommer den till stånd och visar sig vara tillfredsställande kommer information att vara tillgänglig inför säsongen 94.
Hittills har enbart segel berörts. Självfallet går det att använda andra saker, en diagonalvikt presenning eller ett stabilt bomtält. Det väsentliga är att duken är förankrad så långt in mot båtens mitt som möjligt för att möjliggöra skonsam passage över mantåget ned på däck, inte i mantåget som Båtnämnden rekommenderar.

Förebyggande åtgärder
1) Behåll besättning - och gäster - ombord. Här är Hans Fröbom i Stockholmskretsens tekniska kommitté inne på rätt linje, innebärande att "löplinan" som man kopplar sin sele till skall vara anbringad så nära båtens mitt som möjligt och under alla omständigheter för om masten och lätt att anbringa och ta bort utan speciella beslag!
2) Träna och åter träna. Här finns oanade möjligheter att legalisera träningen, t ex i form av en tävling en kappseglingsfri dag ute vid klubbholmen när vädret gynnar bad men missgynnar segling! Då kan man mer den till stånd och visar sig vara tillfredsställande kommer information att vara tillgänglig inför säsongen 94.
Hittills har enbart segel berörts. Självfallet går det att använda andra saker, en diagonalvikt presenning eller ett stabilt bomtält. Det väsentliga är att duken är förankrad så långt in mot båtens mitt som möjligt för att möjliggöra skonsam passage över mantåget ned på däck, inte i mantåget som Båtnämnden rekommenderar.

Martin Wahlsten, Mar-Catta


Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan