Iréne, Parant nr 104

Ägare och besättning är Hubert, 65 år, med maka Iréne, några år yngre. Vi har båda från tidig barndom växt upp i resp. föräldrars motorbåtar. Själv har jag seglat egna båtar sedan 1938 med början i en 15 m² juniorbåt, sedan Neptunkrys-sare, skärgårdskryssare och senast en 5-tons havskryssare med lång köl och kraftigt byggd.

Det har blivit mycket kappseglande genom åren omväxlande med båtbyggeri och turistsegling. Verksamhetsområdet har främst varit Mälaren, men även svenska ost- och västkusten liksom finska skärgården och norska Sörlandet har fått bjuda på segelleder och natthamnar. Vi har också befarit Göta Kanal med dess förlängning till Västerhavet vid hela femton tillfällen.

Vi bör således vara väl insatta i båtlivets problem och möjligheter. En vacklande hälsa satte tyvärr stopp för kappseglandet och andra vilda bedrifter och vårt båtliv har numera antagit något lugnare former.

I början på 80-talet hotade således ett liv på landbacken. Alternativen som kunde prövas var möjligen motorbåt eller en mindre, lätthanterlig motorseglare.

Försäljning av den stora härliga båten som jag själv byggt och som bjudit oss så mycket glädje blev alltså aktuell, och båtmarknaden började utforskas. Med vår bakgrund var det inte svårt att ställa upp en kravlista för en ny båt och den innehöll följande:

  • Deplacement ej över 3 ton.
  • Lätthanterlig rigg med självslående fock och inrullningsbeslag, storsegelsättning från sittbrunnen, således ett minimum av arbete på däck under gång.
  • En kraftig motor som medgav gång och manövrar i alla väder.
  • Skyddad rorsmansplats.
  • Inredningen segelbåtsdesignad.
  • Separata natt- och dagutrymmen.
  • Ett väl fungerande pentry.
  • Ett slutet toalettrum.
  • Om möjligt en grundgående båt med centerbord.

En sådan båt finns naturligtvis inte på den svenska båtmarknaden. De mindre motorseglarna liknade riggade motorbåtar både beträffande skrovlinjer som utformning av inredning. Paranten visade sig vara ett undantag och det gjorde valet lättare.

En Parant uppfyllde visserligen inte alla krav som var uppställda men vi bedömde att båten på sikt gick att utveckla långt i rätt riktning och vi skred till verket.


Vi köpte alltså en andrahandsbåt och sedan båten provats ordentligt, fann vi att våra värderingar före köpet stämde väl med verkligheten.

För att ta det negativa först: Båten är underriggad och långsam, sittrummet är obekvämt och inredningssnickerierna håller låg husvagnsklass. En överraskning var dock att båten så lätt tar vatten över sig även vid måttlig motsjö. Den visade sig också vara kraftigt fallgirig till en krängning 8° för att sedan plötsligt bli måttligt lovgirig. De positiva intrycken överväger dock klart: Ett boendeutrymme som är väldisponerat för två eller möjligen tre personer och anmärkningsvärt stort i förhållande till båtens yttermått. Efter ombyggnad, ett pentry och ett toalettrum som fungerar utmärkt. Motorkapacitet, manöverförmåga och kapellarrangemang är utom all kritik.

Båten har under den tid den varit i vår ägo, kompletterats och justerats efter just våra önskemål och vi ser ej anledning att inom överskådlig tänka på båtbyte.

Vi nyttjar båten höggradigt och den är för oss närmast en sommarbostad. Loggböckerna visar att vi tillbringar upp till 95 dagar per år i båten och en seglad distans varierande mellan 900 och 1300 distansminuter. Merparten av seglingen sker i Mälaren men ostkustskärgården får tidvis se oss som gäster.

En liten notis utanför programmet:
Vi Parantseglare har också en representant i Medelhavet vilket var överraskande för mig. Visserligen hade den ett annat typnamn, Arresen 780, således icke 760 som borde vara korrektare, och med all sannolikhet tillverkad i England. Det har antytts att några Paranter är legotillverkade där och om denna avgjutning tillkommit legalt eller ej kan man inte veta. Båten låg i Fuengirolas yachthamn vid mitt besök där och var i en del detaljer olika våra standardbåtar. Den hade en klenare, fällbar mast, röstjärnen på fribordens utsida och den hade en låg, rökfärgad vindruta.



Hamnkapell på taket.

(Irene har sedermera bytt ägare)


Toalettrum: sänkning av durk och tvättställ.


Förskepp: Flyttning av skott, nya skåp och hylla.


Dinett: Nya skåp i långskeppsskott, teakprofiler ovanför soffornas ryggstöd.


Förarstol, sittdynor, modifierad instrumentpanel, flyttad ratt, delad taklucka och trädurk vid rorsmansplatsen.


Förarstolen framfälld.


Kapellets akterlucka utsträckt till räcke för ventilation och regnskydd.


Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan