Byte till större generator

Trots allt skaffar många av oss allt fler prylar ombord, som kräver ström. Hittills har det väl mest varit kylskåpet som drar ström, men nu kommer också ökat elbehov i form av växelriktare för att driva laptop med sjökort, nedladdning av film och foto, TV etc. En väg till lösning är att byta till större generator. Den som fortfarande har den lilla 35 Amp generatorn kan här följa bytet till en dubbelt så stor.


Vi har en MD11C från 1976 som hade en 35 Amp. generator av fabrikat S.E.V. Marchal. För en del år sedan skaffade vi en TWC II regulator, som på ett utmärkt sätt har övervakat laddningen av start- och servicebatteri. Så småningom minskade dock laddningen allt mer, och upphörde till sist helt. Förloppet kunde följas väl, eftersom vi har voltmetrar i båda batterikretsarna och en amperemeter i serie med servicebatteriet (med synnerligen grova kablar).
I det här läget måste man först konstatera om om det var generatorn eller regulatorn som pajat. Megalans i Göteborg ställde föredömligt upp och testade TWCn både snabbt och gratis - den var felfri. Stor heder åt en sådan service!
Som syns på bilden är TWCn av typ Positive. Det finns också en typ Negative. Vilken man skall ha beror på generatorn. Det är också ganska svårt att få tag i besked om vilka nya generatorer som passar samman med den ena eller andra TWC-typen.
Man kan alltid prova. Enligt uppgift från Megalans går inte TWCn sönder om det är fel typ. Det enda som händer är att den inte reglerar laddningen.

Ökande förbrukning
Med en liten generator får man gå allt längre för motor för att hinna ladda servicebatteriet, allt eftersom den ena el-prylen efter den andra kommer ombord. För vår del finns det en hel rad småprylar, som inte drar särskilt mycket ström, medan det gamla kompressorskåpet, som varit med sedan båten byggdes, drog så mycket ström att det egentligen endast kunde vara användas under motorgång. I övrigt fick det degraderas till ett gammaldags isskåp.
Vi hyser med åren en allt större motvilja mot att tvingas i land sköna sommardagar och stå i långa köer för att köpa färskvaror.
På Västkusten, där vi mest håller till, förmår vårt kära broderfolk i Norge ensamt att fylla våra hamnar - gissa om det blir trångt och tar tid att komma igenom alla köer.
Ett fungerande kylskåp sträcker ut tiden mellan dessa nödvändiga semesteravbrott. Alltså bytte vi till ett 65 liters Isotherm skåp med ASU-funktion, som kraftigt minskar strömförbrukningen men ändå håller kvar kylan och ger is till drinkarna. Det är säkert många som gjort samma erfarenhet.
I år ville vi ha med den nya svenska CD-skivan med sjökort. Vi hade redan den danska. Det betyder en laptop ombord (19 volt), och därmed en växelriktare som gör 220 volt växelström, som sedan går via nätadapter till datorn. Ett ineffektivt sätt som drar mycket ström.
En laptop kan vara bra till mer: Den som fotograferar med digitalkamera kan tömma över bilderna i datorn vid behov.
Redan innan den gamla generatorn la av hade vi klart för oss att det måste skaffas fram mer ström.

Stora prisskillnader
Eftersom det var tydligt att generatorn nu äntligen måste bytas mot en större, blev det frågan om vart man kunde vända sig.
En begagnad men renoverad generator kan man få från Volvo Pentas återförsäljare, om man lämnar den gamla generatorn i byte. Man kan själv välja storlek upp till 60 Amp., alla renoverade generatorer kostar 4.000:- Dock förekommer kampanjpriser emellanåt.
En fabriksny, ännu större generator av märket Iskra kan man få hos Orust Värme o. Marinteknik, Ellös (0304-51691). Där kostar en Iskra generator på 70 amp. 1.750:- inkl moms (augusti 2002). Modell IA 0747 passar till Volvo Penta; Nanni Diesel, Renault Marin m.fl. motorer. Det blev vårt val.
Vi skaffade också en Septor 1275 batteriskiljare, som fördelar laddningen mellan startbatteriet och service-batterierna, på ett sätt som går att reglera.
Det kan nämnas att det finns andra batteriskiljare på marknaden, även till lägre priser. Kolla på Internet: Skiljerelä, eller Battery Separator. Exempel på andra fabrikat: Hella, Bosch, Surepower m.fl. De dyrare brukar kunna ställas in vid vilken laddspänning servicebatterierna skall kopplas in
TWC-regulatorn, som vi redan hade och som var felfri, behöll vi - den reglerar spänningen från generatorn och därmed strömstyrkan. TWCn gör pauser i laddningen och mäter resultatet och kör därefter igång igen med behövlig spänning, så att batterierna blir helt fyllda.

Större batterikapacitet
Hittills hade batteriutrustningen bestått av två likadana vanliga bilbatterier, köpta samtidigt, på vardera 60 amperetimmar. De har fungerat bra, men i samband med generatorbytet ville vi öka batterikapaciteten.
Därför inköptes ett 80 amperetimmars batteri som blev startbatteri, medan de två 60 amperetimmars batterierna båda blev servicebatterier, kopplade parallellt. Därmed hade vi plötsligt dubbelt så stor kapacitet till kylskåp etc. och 30% mer kraft till start.

Grövre kablar
I stället för två laddkablar till var sitt batteri från den gamla generatorn drar man endast en ensam kabel från Iskra generatorn. Fördelningen mellan batterierna sköter Septorn. Eftersom det gäller att ladda med högre strömstyrka måste kablarna vara grövre. Enklast var att dubblera kablarna fram till startbatteriet och montera nya och kraftigare kablar mellan batterierna och till jord.
Hur dessa kablar kopplas med Septorn och mellan batterierna framgår av schemat på bild 8.

Inställning av Septorn
Septorns ena gavel har en lysdiod som kan skifta färg och som visar i vilken arbetsfas den befinner sig. Bredvid lysdioden finns en liten skruv (en trimpotentiometer), med vilken man ställer in vid vilken spänning som servicebatterierna skall kopplas in och vara med och bli laddade. Från fabriken är Septorn inställd på tillslag vid 13,3 volt och frånslag vid 12,9 volt. Tillslagsspänningen kan man ändra med skruven. Enligt Awimex gör man så här:
"Vrid trimpotentiometern motsols några varv. Anslut ett likspänningsaggregat till 30(+) och 86(-) på SE75 resp SE50 och ställ in önskad tillslagsspänning ex.v. 13,5V.
Vrid skruven medsols tills lysdioden tänds grön. Efter ca. 7 sekunder ändras lysdiodens färg till gul och det inbyggda reläet drar - 13,50V är nu inställt!
Kontrollera spänningen genom att sakta minska spänningen tills att dioden ändrar färg till röd. Efter ca. 5 sekunder släpper reläet. Öka sakta spänningen tills lysdioden åter visar grönt. Avläs spänningen - den skall vara 13,50V - justera vid behov enligt ovan."

Nu ar det ju inte alla som har tillgång till ett likströmsaggregat med variabel spänningsinställning. Det verkade fungera bra med fabriksinställningen. Det kan ju vara bra att veta att om man vrider trimskruven medsols, så ökas den inställda spänningen vid vilken reläet går till. Beskrivningen från Awimex förklarar också lysdiodens olika färgsignaler.
Den gamla amperemetern fick kopplas bort, den skulle inte tåla de nya högre strömstyrkorna.

Generatorbytet gick lätt
Så var det dags att se om den nya generatorn passade i de gamla fästena. Det gjorde den, alldeles perfekt. Remskivan som finns monterad på generatorn passade också, även i storlek. Vi kör motorn normalt på 1700-1800 varv, och någon remskiva behövde varken köpas eller bytas. Vår motor har drivremmen ned till en remskiva utanpå svänghjulet, inte drivspår i själva svänghjulet. Se bild 9 med den nya generatorn på plats och i full gång.
Större delen av arbetet utgjordes av kabeldragningen. Man kan konstatera när man skalar av en bit isolering på en startkabel som varit med i många år, att alla de fina koppartrådarna inte är kopparfärgade utan svarta av oxid. Det gäller att man har god kontakt i ändstyckena.
För egen del använder jag inte den gamla typen av polskor mot batteripolerna, utan de moderna QuickPower kontakterna, som skymtar i rött (+) och blått(—) på batteribilderna. De är snabba att ta av och på.

Löda eller klämma?
Jag går efter principen "byxhängslen och livrem", dvs. när det gäller grövre kablar som slutar med lödöron, ser jag först till att skaffa de moderna typerna av lödöron, som inte så lätt vibrerar av mellan ringen och kabelhylsan, utan är av starkare material. Vidare klämmer jag först fast kabeln rejält och fyller sedan tenn i den synliga kabeländen, för att säkerställa god elektrisk kontakt, även när kabeltrådarna efter en del år har oxiderat.

Provturen
När allt var monterat, kopplat, kontrollerat och klart var det dags att starta motorn och se vad som skulle hända. Första positiva upplevelsen var den snabba starten, beroende på dubbelt kraftiga kablar från startbatteri till startmotor och ett piggt 80 amperetimmars batteri.
Motorn gick igång, drogs upp lite i varv och strax flög startbatteriets voltmeter upp till högre värden än någonsin tidigare. Efter 5-10 sekunder gick så Septorreläet in och alla tre batterierna laddades nu kraftigt, med högre spänning än tidigare. Några exakta siffror gick inte att nämna eftersom voltmetrarna var enkla bilinstrument med ringa precision. De de byttes senare mot bättre. Men så mycket kunde genast konstateras, att laddningen var betydligt kraftigare än tidigare och nu till batterier på totalt 200 amperetimmar, jämfört med 120 Ah tidigare.
Laddningen höll kvar samma nivå även på tomgång - förträffligt!
Nu hade det emellertid hunnit bli höst och upptagningsdags. Någon längre test av TWC-regulatorns laddningskurva blev inte möjlig, det fick klaras ut nästa säsong.

Att mäta resultatet
Naturligtvis vill man kunna följa att laddningen framöver är korrekt, så att man inte plötsligt står med tömda batterier. Fasta mätinstrument är bekvämast. Billigast är att installera ett par voltmätare. Har man en instrumentpanel vid ratten som rymmer ett par instrument kan man anbringa dem där, annars är det lämpligast att använda utsidan av utrymmet under stickkojen, där batterilådan står.
Egentligen behöver man en amperemätare, men det är svårt att få instrument till rimliga kostnader som mäter så höga strömstyrkor, som det här är frågan om.
Ännu en typ av mätare som har lanserats under senare år är batteriövervakare, t.ex. typ Battmeter, som mäter alla behövliga parametrar, dock till inköpspriser över 3.000:-
För att hålla kostnaderna nere kan man lämpligen satsa på en voltmeter för startbatteriet och en för service-batterierna. Våra gamla enkla runda bilinstrument visade sig inte vara bra nog: de hade för grov skala och drog för mycket ström. Sedan den nya generatorn monterats byttes dessa ut mot voltmätare från Kjell & Co, typ Multi-PM-2, (vridspoletyp, noggrannhet ±2%), pris 79:-/styck (nov.2003). Köp inte voltmätare med sämre noggrannhet!

Vad säger en voltmätare?
Man kan i viss mån följa laddningsförloppet med hjälp av en voltmätare. Man kan också få en uppfattning om batteriernas tillstånd i vila och vid elförbrukning när motorn står stilla. Här är några hållpunkter:
När du kommer till din båt och slår till huvudströmbrytaren skall batteriet/batterierna helst visa en spänning på 12,7 volt. Är spänningen lägre behöver du ladda.
När du startar motorn sjunker startbatteriets spänning ned mot 11 volt när startmotorn går. Skulle spänningen sjunka ännu lägre är batteriet antagligen för svagt, och motorn kan bli svårstartad.
När motorn har startat får man ofta dra upp tomgångsvarvet till ca 1500 varv eller mer ett kort ögonblick för att laddningen skall komma igång. Då kan startbatteriets voltmeter visa upp mot 16 volt, men bör ganska snart gå ned till cirka 14,8 volt, samtidigt som servicebatterisidan också börjar laddas.
När laddningen pågått tillräckligt länge, så att batterierna börjar bli fulladdade, sjunker spänningen till cirka14 volt.
När du stängt av motorn sjunker spänningen så småningom ned till 12,7 volt.
Förbrukar du ström medan du ligger stilla eller seglar sjunker spänningen ytterligare. Vid stor förbrukning, t.ex. kylskåp, kan spänningen på servicebatterisidan gå ner till 11 volt.
Låter man spänningen sjunka ännu längre kan man få problem med apparater som inte fungerar på lägre spänning. Batteriet mår inte heller bra att alltför länge stå mer eller mindre urladdat.
Flera typer av laddningsregulatorer laddar i intervaller, sänker sedan laddspänningen ett antal minuter för att mäta effekten, slår sedan på kraftigare laddning igen, allt efter behovet. Voltmätarna visar därvid än högre, än lägre spänning, vilket är helt normalt och visar att laddningsregulatorn fungerar.
Här måste till ett litet tjat: Har du för klena ledningar hjälper ingenting! Överdimensionera!

Nå, hur gick det nästa sommar?
Nu är anläggningen ordentligt testad under en långtur på över 1.000 sjömil. Åtskilliga dagar har motorn fått gå (sammanlagt 165 timmar) men ofta har vi seglat eller legat stilla.
Detta har betytt att vi har haft så långa motorpass många dagar, att batterierna snabbt blivit toppladdade.
Å andra sidan har segling och stillaliggande, ofta flera dagar i sträck, fått visa vad batterikapaciteten räckt till.
Blev det för mycket laddat, med gasutveckling? Räckte inte batterierna vid stillaliggande?

Svar: allt fungerar perfekt!
Den kraftiga generatorn toppade snabbt upp batterierna till max och låg sedan och höll 14,8 volt, aldrig mer. Så skall det vara.
Nå men strömstyrkan då?
Ja, den fick mätas speciellt. Efter många timmars laddning, stoppades motorn en kort stund, medan en amperemeter på upp till 70 Amp kopplades in mellan inkommande plus och första batteriet. Motorn startade och efter några ögonblick visade det sig att generatorn underhållsladdade med cirka 5 ampere. En bra nivå när det gäller att hålla uppe batterikapacitet på totalt 200 Ah. Någon gasutveckling i batterierna syntes inte.
Räckte batterierna vid stillaliggande?
Ja, mer än väl. Vi körde vårt 65 liters kylskåp (Isotherm med ASU) oavbrutet under hela tiden, utan minsta problem. En ren välsignelse att ha kyl som hemma, inkl frysfack. Färsk mat för ett flertal dagar! Övrig strömförbrukning: dator, instrument, belysning, laddning av prylar etc märktes överhuvudtaget inte. Inte någon gång anslöt vi till landström vid brygga, det behövdes inte.
Livet ombord har blivit mycket lättare!

Poul-Henrik Kongstad, Parant nr 2.

  

Bild 1: TWC II regulator, görs tyvärr inte mer. Alternativ kan vara Ladac 1204 eller Adverc.


Bild 2: Iskra generator. Den bakre gaveln är intressantast - det gäller att veta hur man kopplar alla kablar.


Bild 3: Septor batteriskiljare. Den ser till att startbatteriet först får laddning, och kopplar sedan in servicebatterierna vid inställbar spänning.


Bild 4: Principen för inkoppling av TWC-regulator + laddström från Iskra generator.


Bild 5: Så här ser det ut i verkligheten.


Bild 6: Det extra batteriet ställdes utanför batterilådan och sattes fast med spännrem. Under batteriet ligger en bräda vars undersida formats efter skrovet.


Bild 7: På skottet mot aktern sitter TWCn och på batterilådans yttersida sitter Septorn (svart med tänd lysdiod). Den grå slangen är varmluftsslang från gasolvärmare i akterstuven.


Bild 8: Så här kopplas batterier och Septor. Har man två servicebatterier kopplas dessa parallelt med varandra.


Bild 9: Klart skepp! Nu laddar vi!


Bild 10: Voltmätare, typMulti PM2, 0-30 volt, från Kjell & Co. Om det funnits 0-20 volt hade det varit bättre.
För att dölja hålen från tidigare mätare var det enklast att montera de nya på en separat plastskiva.


Bild 11: Här är alla mått som behövs för att montera voltmätarna. Måttskisserna finns praktiskt nog utanpå förpackningen.


Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan