Gasol i båt
 
Gasol i båt är i hög grad en fråga om säkerhet. Man kan känna sig trygg om man har en bra installation och vet något om hur gasol fungerar. Men hur är det med bortåt 30 år gamla installationer? Vad får man göra och vad är mindre lämpligt? Vi har glädjen att ha en medlem som yrkesmässigt arbetar med gasol, Tommy Björklund med Parant 78 Tant Grön.
Tommy har skrivit denna viktiga artikel.

Gasol - är inte det farligt?
Rätt använd är gasol ett underbart bränsle. Den är ren (sett relativt mot andra kolväte-baserade bränslen, t.ex. bensin och fotogen), enkel att hantera och har ett högt energiinnehåll. A och O är noggrannhet vid installation och användning av all gasolutrustning. Samt, självklart, att de regler och säkerhetsföreskrifter som finns verkligen efterlevs. En vanlig vanföreställning är att gasol är giftigt - det stämmer inte. Förutom sitt höga energiinnehåll som gör den mycket brandfarlig, tränger gasolen undan syret vid ett eventuellt större läckage och kan därmed i extremfallet orsaka kvävning - men det är inte giftigt. Vidare fås värmeenergin genom en för­brän­nings­process som ju också kräver mycket syre. Lika viktigt som tätheten i själva installationen är alltså lufttillförsel och ventilation! Värt att notera är att ett luktämne är tillsatt gasolen för att ge en varning vid ett eventuellt läckage. Detta ämne förnims redan vid mycket små koncentrationer.

Vad är Gasol?
Gasol är det svenska handelsnamnet för en blandning av olika kolväteföreningar av vilka propan utgör den absolut största enskilda delen. Internationellt är LPG (Liquified Petroleum Gas) den vanligaste be­näm­ning­en och i Tyskland heter det Flüssiggas. Gasolen säljs till oss konsumenter i buteljerad form, dvs. "på flaska". Flaskan är ett tryckkärl som regelbundet skall genomgå en revision för att säkerställa funktion och därmed säkerheten. Detta ser vi normalt inte något av - vi lämnar in en tom flaska på "macken", får ut en full och kretsloppet fortsätter. Gasol är en gas vid det tryck som råder vid jordytan (1 atm) men alla som burit en gasolflaska vet att det kluckar om den, utom när den är tom…. Det kommer sig av att trycket inne i flaskan är ett antal gånger högre än utanför och gasolen övergår då i vätskeform. Dock förgasas gasolen (normalt) åter när vi öppnar flaskans kran och släpper på den till de för­bruk­nings­apparater vi har inkopplade. Hur högt tryck som råder i flaskan bestäms av kemins gaslagar där bl.a. temperaturer spelar en viktig roll.
Det är dessa fysikaliska omständigheter som gör att man inte kan läsa av hur mycket som finns kvar i flaskan genom att enbart montera en manometer (tryckmätare) direkt efter kranen.

Förutsättningar, tryck, reduceringsventil
Gasol (eg. propan) kan användas ned till ca. minus 40°C. Vid temperaturer därunder sker inte någon förgasning. Jämför detta med tändar-gas (butan) som har en motsvarande begränsning vid ca. 0°C. Nedåt kontinenten är det mycket vanligare med butan i det vi kan kalla "gasolflaskorna"…. Dessa kan då, enligt ovan, användas ned till ca.0°C.
För att kunna använda gasol praktiskt så krävs ett konstant tryck till de apparater vi kopplat in, tex. spis, kylskåp eller värmare. Av olika anledningar har man beslutat att enbart lågtryck, som är upp till och med max 50 mBar men vanligen 30 mBar, får användas i båtar. Jag begränsar mig därför hädanefter till enbart detta tryck.
"Den lilla klumpen", ofta orange till färgen, som måste till direkt efter flaskanslutningen är en re­du­ce­rings­ventil. Det är denna som med sitt fjäderbelastade membran ser till att rätt tryck erhålls under hela tiden från full till tömd flaska.
En mycket viktig detalj i sammanhanget är att gasolflaskor alltid skall förvaras och fraktas stående! I värsta fall kan annars gasol i vätskefas (oförgasad) strömma ut och om man betänker att gasformen motsvarar ett antal gångers volym av vätskeformen så inser man snabbt att det inte alls vore så bra…. Ytterligare en viktig egenskap är att gasol är ca. 1,5 gånger tyngre än vanlig luft och därför alltså söker sig till lägre liggande utrymmen vid ett eventuellt läckage. Grovt uttryckt kan man säga att gasen rinner nedåt.

Gasolflaskor ombord, typer och förvaring
Det finns ett antal olika typer av gasolflaskor, här begränsar jag mig till de som vanligen förekommer i svenska båtar. Sist i denna artikel finns en mycket kort information om våra nordiska gasolflaskor och EU-grannländers flaskor.
Vad gäller mängden så är vi i praktiken begränsade till att ha en maximal mängd om motsvarande 2 st flaskor med 11 kg gasol vardera ombord, utan att söka särskilda dispenser eller tillstånd.
Vi har i Sverige två typer av anslutningar till flaskan att välja på (eg. tre men den så kallade H-flaskan är mer eller mindre utgången så jag lämnar den utanför, den finns för övrigt i storleken 11 Kg och kallas då H-11).
"De blå" flaskorna, saknar avstängningskran men har en fjäderbelastad ventil som håller flaskan stängd när den inte är inkopplad. Av dessa finns flaskor i tre olika storlekar, alla med samma koppling, varav det är de två större som är aktuella för båtbruk. Modell 2006, rymmer 1,2 kg gasol, är mindre vanlig. Modell 2012, rymmer ca. 2 kg gasol, och är mycket vanlig. Gemensamt för dessa är att en avstängningskran måste till, antingen genom en kran och mellankoppling, som reduceringsventilen sedan skruvas in i, eller en reduceringsventil med inbyggd kran som skruvas direkt på flaskan.
Den andra typen av flaskor har så kallad POL-gänga i den avstängningskran som sitter permanent monterad på flaskan. Här ansluter man den obligatoriska reduceringsventilen, observera att kopplingen är vänstergängad… Alla dessa flaskor finns tillverkade i olika material där tycke, smak, utrymme och vikt får råda - nedan en kort summering, se även bild.

Flasktyp Gasol
mängd, kg
.
Material   Kännetecken,   tillgänglighet
2006 1,2 Stål "blå" Liten, mindre vanlig
2012   2 Stål "blå" Finns överallt
P-6   6 Stål Finns överallt
PA6   6 Aluminium Lätt, mycket vanlig
PK6   6 Komposit Mycket lätt, ny modell, synlig mängd vid ny ren flaska.
P11 11 Stål Finns överallt
PA11 Aluminium Lätt, mycket vanlig
PK10 10 Komposit Mycket lätt, ny modell, synlig mängd vid ny ren flaska.

Sammanfattningsvis borde det bästa vara att ha två flaskor, varav en är i drift och en i reserv. Är flaskorna av olika typ måste självklart nödvändiga kopplingar med-föras. När "driftflaskan" är tom är det dags att bunkra gasol. Det finns automatiska omkopplare som slår över från en tom till en full flaska utan driftsstopp eller flaskbyte men då händer det ibland att den mänskliga faktorn lägger sig i…
Gasolflaskor skall förvaras stående i ett separat dränerat utrymme. Översatt till verkligheten på en normalstor båt blir det oftast ankarluckan eller annat utifrån åtkomligt stuvutrymme, eller kanske bad­platt­formen, som får härbärgera det hela. Förslagsvis anskaffar man en tät plasthink eller låda med tätslutande lock, det finns även färdiga för ändamålet anpassade kärl att köpa för en mindre förmögenhet. I hinkens sida monteras kopplingar för gasol samt dränering (ventilation), observera att det måste vara tätt och då fungerar inte genomgående rör/slangar särdeles bra - man bör alltså använda sig av täta skottgenomföringar. Dräneringen skall mynna utanför bordläggningen, ovan vatten även vid lutning, alltså inte inombords! Hinken bör fästas på lämpligt sätt, flaskorna representerar en avsevärd vikt även om de kan tyckas stå stadigt en fin dag i "viken". Jämför med båtens ankare, batterier eller bränsletank, dessa vill vi inte heller gärna ha lösa när det friskar i.

Rör, slangar och kopplingar
Särskild slang för gasol får användas om sträckan är max 1,5 meter. Detta kan kanske fås att räcka några enstaka fall men oftast behövs en längre dragning, nästan alltid om en permanent installation önskas.
Observera att en slang inte skall dras genom en vägg - man får inte ha en slang genom garderobsväggen till gasolköket i pentryt, som det enligt uppgift är i vissa Paranter! Man bör ta till kopparrör, oftast mjukt glödgat sådant av 8 mm diameter. Den i plast inneslutna rörtypen som kallas Prisol skall undvikas, eftersom det är omöjligt att visuellt inspektera rörets kondition. Vid situationer där rördragningen blir mycket lång, eller där ett stort gasoluttag beräknas, kan ett rör med grövre dimension behövas - allt detta går att räkna ut för en professionell "gasolarbetare".
Nedan följer en genomgång av en, som jag uppfattar det, optimal installation från flaska till förbrukare, se bild något senare i texten.

     •   Flaska i "hink"
     •   Reduceringsventil på flaskan
     •   Läckageindikator i hinken
     •   Fjärravstängning i hinken
     •   Rör till blockventil / avstängningskran
     •   Rör till resp. förbrukare
     •   Slangstump sista biten till köket, max. 1 meter.

Montering, fastsättning och dragning av rör
Röret får inte krökas allt för häftigt, eller plattas till. Vidare bör man söka att minimera antalet kopplingar då det är här största risken för otätheter finns. Stödhylsor måste användas i alla rörändar vid klämkopplingarna och endast godkänt materiel skall genomgående användas i hela installationen. Vid övergång mellan slang och rör används normalt slangsockel, förslagsvis med väggfäste, och då givetvis med slangklämma. Rör måste klamras med ca. 50 cm mellanrum, och gummerad klammer skall användas (betänk vibrationer och rörelser). Vid genomföringar och liknande måste skavskydd monteras för röret. Detta kan bestå av en grövre rörstump som fixeras eller ett speciellt, smart och smidigt skavskydd som finns att köpa.
Innan man påbörjar en installation bör man verkligen planera helheten noga och ta hänsyn till detaljer som t.ex. behov av genomföringar, åtkomlighet vid montering och inspektion, att röret skall vara "ur vägen" så det inte slits eller skadas, och att avstängningar är lättåtkomliga.

Behövs läckageindikator och hur fungerar den?
Som regel är en läckageindikator en mycket god idé om den monteras och används rätt. Principiellt fungerar en läckageindikator som en burk såpbubblor, när man beroende av modell trycker eller fäller ned indikatorn så leds gasen ned i såpan (faktiskt inte såpa i indikatorn utan en speciell glykolblandning som behövs fyllas på ibland) och bubblor uppstår om ett flöde (läs läckage) finns. Av detta kan man förstå att det inte går att söka läckor om någon förbrukare är på, då skall ju ett flöde finnas! Som nämndes i tidigare stycke så är kopplingarna de mest utsatta ställena och följaktligen skall läckageindikatorn placeras så tidigt i installationen som möjligt, för att kunna testa så stor del som möjligt, dock alltid efter reduce-ringsventilen pga. trycket. Vidare kan man installera en förbigång så att man vid normal drift inte belastar indikatorn, även denna är en potentiell läckagerisk, se bild. En god regel är att testa anläggningen med indikatorn vid varje flaskbyte.

Avstängningskranar
På själva gasolflaskan (eller i dess omedelbara närhet) finns ju en avstängning, men det bör även finnas en huvudkran lätt åtkomlig inne i båten. Finns flera förbrukare bör de ha separata avstängningar, kanske samlade i ett så kallat ventilblock. Detta bl.a. med tanke på service-vänligheten, det vore ju synd att inte kunna använda spisen bara för att man monterat bort värmaren för service. I min optimala installation tidigare i texten finns en fjärravstängning med. Det är egentligen en magnetventil, driven av båtens 12V system, med strömbrytaren lämpligt placerad kanske vid elpanelen eller liknande, kanske direkt kopplad till huvudströmbrytaren för förbrukningsbatteriet. Fördelarna är uppenbara - med ett "klick" stänger man av gasolen i princip utanför båten, i det täta och dränerade utrymmet. Dock bör flaskan stängas som vanligt vid längre driftsuppehåll.

Allmänt om anslutna gasolapparater
Enbart godkända apparater avsedda för lågtryck får användas. De måste vara, och är det också om de är godkända, utrustade med tändsäkring som innebär att apparaten stänger av sin gasoltillförsel om lågan av någon anledning slocknar. Mycket viktigt är att man hela tiden tänker på ventilationen! Enbart apparater som tar sin luft utifrån och lämnar sina avgaser utanför skall användas, givetvis spisar och kök undantagna.

Spisar och kök
Det vanligaste gasolköket är en apparat med två brännare, där den ena ofta har högre effekt. Vissa modeller har elektrisk tändning antingen genom piezoprincipen, som är en variant av gamla tiders eldstål, eller med en liten tändspole som drivs av ett utbytbart batteri.
Har man mer utrymme och ser nyttan av att ha en ugn ombord, så finns även här många olika spismodeller att välja bland. Kvalitet, utföranden och priser varierar naturligtvis liksom förutsättningar och behov. Därför tänker jag inte kommentera några specifika detaljer, förutom en, nämligen kardansk upphängning. Egentligen heter det "halvkardansk upphängning" då det faktiskt enbart handlar om att apparaten svänger med i tvärskeppsriktningen när det gungar. Om man behöver denna upphängning eller inte är individuellt, som nästan allt annat, och ställer man sig frågan om matlagning är tänkt att ske under gång får man svaret.
Måttligt gung vid "förtöjd matlagning" tas om hand av kastrullhållare, som skall vara justerbara efter aktuellt kokkärl.

Kylskåp
Jag är nog själv av den meningen att man generellt bör undvika gasolkylskåp i segelbåt. Båten (läs den seglande båten) lutar ofta och håller sig lutande under längre perioder vilket medför att lågbilden i kylskåpets förbränningskammare ändras. Detta kan bland annat medföra en försämrad funktion för värmeväxlaren och därmed hela kylskåpets funktion. Har man gasolkylskåp är ventilation till luft och skorsten av mycket stor betydelse.

Värme, luft- eller vattenburen
I princip är vattenburen värme att föredra, det är mer ekonomiskt och ger en jämnare fördelning av värmen. Det finns modeller med eller utan elektrisk cirkulationspump. En nackdel är att konvektorerna (elementen) kräver ett utrymme, som kan vara svårt att undvara. Praktiskt sett i en båt så fungerar luftburen värme dock mycket bra då det handlar om en relativt begränsad volym som snabbt skall värmas upp. Här krävs alltid en elektriskt driven fläkt. Oavsett modell så är de flesta systemen mer eller mindre ter­mo­stat­reglerade. Värmaren kräver förstås ventilation samt tilluft (utifrån), skorsten löser detta - ofta kombinerat i en enhet, ett så kallat balanserat drag.

Kaminer, luft och avgaser
En kamin är, till skillnad från en värmepanna, direkt-verkande i det utrymme den befinner sig i. Ej permanent monterade kaminer är inte alls att rekommendera då de tar sin luft från utrymmet de värmer och släpper ut avgaserna i detsamma. Har man en fast monterad kamin, med skorsten och tilluft från det fria, så har man fortfarande en onödigt stor brand- och brännrisk, anser jag.

Gasolförsörjning internationellt, flaskor och kopplingar
"Det är tur att vi har standarder att följa - synd bara att de är så många".
Svenska gasolflaskor går som regel inte att byta i utlandet, eftersom kopplingarna inte stämmer.
I det tekniska perspektivet, så ligger problemet med gasol utomlands främst i att kunna koppla på respektive gasolflaska till sin anläggning. Eventuell skillnad på gasblandningen eller trycket i sig, är oftast irrelevant. Det finns, som citatet i inledningen av stycket antyder, en mängd olika kopplingar som är mer eller mindre landsspecifika. Det bästa man kan göra är att se till att i förväg ha införskaffat lämpliga kopplingar som kan användas mellan de främmande flaskorna och den egna anläggningen i övrigt.
I vissa fall så erbjuder sig utländska gasleverantörer att fylla dina svenska flaskor direkt på plats, något jag personligen är lite skeptisk till av olika anledningar.
Tyvärr finns som sagt en uppsjö av olika kopplingar men ljuset i mörkret kan vara att den så kallade IC-flaskan (International Camping gas), som är blå och finns i 2- och 3 kilos flaskor, är vanlig på kontinenten och kring Medelhavet. Den erbjuder troligen den enskilt bästa möjligheten till "kompatibilitet" vid färd genom Europa. IC systemet kan, precis som våra 2xxx flaskor, användas med kran och reduceringsventil eller enbart med reduceringsventil som då har avstängning inbyggd.
Tyskland, Finland, Norge och Sverige har alla egna system och kopplingar (och dessutom IC-flaskan i vissa fall).
I Norge används nästan uteslutande s.k. H-flaskor, där en särskild reduceringsventil fordras. Denna ventil trycks fast över flaskan som har en fjäderbelastad ventil, ungefär som våra 2012 flaskor. Även i Finland (och på Åland) används H-flaskor till största delen, men "ryktet" förtäljer att det kan gå att få tag i 2012 på vissa ställen. Tyskland har egna flaskor samt IC flaskor, bägge systemen är för butan (inte propan som vi har i Sverige). Butan har en något högre verkningsgrad än propan och därför kan en justering av brännarinställningen vara nödvändig - gäller de flesta apparater men oftast inte spisens lågor (som därmed får högre effekt). Observera, kanske mer för kännedom, att butan inte går att använda när temperaturen sjunker ned mot 0°C.
Dessutom har en del av länderna olika standard på gasolslangens diameter, vilket man i vissa fall kan behöva ta hänsyn till, men det bör i normalfallet inte påverka en genomtänkt installation.

Besiktning, provtryckning
En professionell installatör provtrycker alltid anläggningen efter gjord montering för att säkerställa att inga läckor finns. En rekommendation är att alla gasolanläggningar i båt provtrycks minst en gång per säsong, förslagsvis samtidigt med en okulär besiktning av kopplingar och genomföringar. Gasolslangar rekommenderas vi av tillverkarna att byta minst vart annat år, de är alltså mer eller mindre en för­bruk­nings­vara med "bäst före datum". Man kan till viss del avgöra slangens allmänkondition genom att böja den tvärt och se om det finns tendens till små sprickor. Syns sådana måste slangen omedelbart bytas!


Parantspecifika kommentarer
Jag har själv inte sett en "standard Fisksätra" monterad gasolanläggning, så ta detta stycke för vad det är.
Den vanligaste placeringen för gasolflaskorna lär vara i den förliga ankarboxen, där möjlighet till dränering finns klar genom "spygatten" i stäven, den som tar in mer vatten än vad som rinner ut... Observera att dräneringen skall ha en diameter på minst 12,5 mm.
Jag tror inte att större flaskor än 2012 får plats på höjden i detta utrymme men jag har inte mätt. Tänk på att utrymmet i sig inte är helt separerat från boutrymmet, fast det kan verka så vid en snabb titt. Förutom eventuella spalter mellan däck, skrov och skottet i bakkant så finns en kabeltrumma för lanternornas elkablar som löper i däckets underkant på babords sida. Jag misstänker att det är här man förlagt gasolledningen akteröver, mot den gasolvärmare som enligt uppgift brukade monteras i styrbords akterlucka som option.
Tydligen är röret på vissa Paranter draget genom garderoben vidare till kök och eventuell värmare i aktern. Frågan är hur denna nu upp emot 30 år gamla ledning ser ut? Med tanke på de högst begränsade fastsättningsmöjligheter som torde föreligga i trumman, skulle jag omgående inspektera för att säkerställa att inte skav-, vibrations- eller korrosionsskador finns. Oavsett hur röret är draget så finns det någonstans, förhoppningsvis åtkomligt, en T-koppling av något slag som förgrening till gasolköket från stammen. Denna koppling skulle jag också omgående se över, liksom de förhoppningsvis obe­fint­liga skarvkopplingarna, på stammen.Ett lika lätt som bra sätt att söka läckor är att pensla en vatten och såpa blandning, samma mix som till barnens såpbubblor, på de misstänkta ställena, givet är att gasoltillförseln skall vara på. Observera att det även finns "läckspray" att köpa på burk, det är mycket behändigt att ha med i verktygslådan då det alltid är färdigblandat och trycket i burken medger bättre åtkomst på trånga ställen.
Med en läckageindikator kan man konstatera att en läcka finns, men tyvärr inte var…
En annan möjlig och trolig placering av gasolflaskor är under någon av sittbrunnsbänkarna, och då borde flaskor av typen P-6 kunna användas. Den naturliga vägen att dra röret mot pentryt vore via stickkojen, förslagsvis under "durken" genom båda stuvfacken, eller kanske mellan motorrummets vägg och den täckpanel som är skruvad i samma vägg, ned i "batteri facket". Sedan smiter man in i utrymmet bakom diskbänken och ut i "spislådan" från under diskhon. Observera att gasolinstallationen inte får gå genom motorrummet.

...och så slutligen!
Jag avråder kategoriskt till de "eftermontage" av gasolkök där flaskan placeras inne i ruffen, ofta i skåpet direkt bredvid eller under köket, för enkelhets skull.
Sådan placering är direkt olämplig, eftersom man där varken kan ordna så att ev. läckande gasol hindras sprida sig i båten, eller att den har eget utlopp ovanför vattenlinjen. Ibland händer det att händiga båtägare som är vana att fixa själva kommer lite bort från ämnet och ger sig in i funderingar kring om "ditt eller datt" verkligen är nödvändigt och i så fall varför. Det som först och främst bör och skall vara avgörande är familjens säkerhet! I andra hand antar jag att det för de allra flesta också är viktigt, om olyckan ändå är framme, att försäkringsbolagens villkor är uppfyllda. Att det oftast rör sig om ungefär samma in­veste­rings­kostnader vid "rätt" eller "fel" kommer som en extra bonus. Det finns anledning och bakgrund till de flesta regler och förordningar, som ibland kanske inte är helt uppenbara. Följer man dessa brukar man i stället kunna koncentrera sin nattliga oro på annat, som till exempel om ankaret håller...
Ett kort och gott råd: Den som köper en begagnad båt med gasolinstallation bör begära ett aktuellt prov­tryck­nings­protokoll från auktoriserad gasolinstallatör.

  
Viktiga bestämmelser

Här är ett urval av gällande bestämmelser om gasol som är viktiga för båtägare:
 •   Gasolslangar skall inte överskrida 1 meter i längd, förutom när avståndet mellan flaska och apparat är högst 1,5 meter och endast en apparat är ansluten till flaskan.
 •  Ledning skall inte ha fler skarvar än nödvändigt. Ledning skall inte dras genom motorrum.
 •  Utrymme för flaska skall ha anordning för fastsättning av flaskan. Flaskutrymmes skall inte kunna användas för förvaring av annan utrustning. Utrymme för reservflaskor, såväl fulla som tomma, skall uppfylla samma krav som flaskutrymme.
 •  Under däck och i sittbrunn skall utrymme för gasolflaska, reduceringsventil och säkerhetsanordningar vara gastätt skilda från inredningen samt endast öppningsbara uppifrån och arrangerade så att gas inte kan rinna ut i båten. Utrymmet skall vara placerat ovan vattenlinjen och skall, om det är täckt kunna nås och öppnas snabbt utan verktyg, så att ventilen på flaskan kan manövreras, samt så att systemet kan täthetsprovas och tryckmätare avläsas om sådan finnes. Utrymmet skall ha ventilationsöppning i botten med minst 12,5 mm innerdiameter som leder utombords utan fickor genom skrovet till en lägre punkt än utrymmets botten, men över vattenlinjen. För segelbåtar skall hänsyn tas till vattenlinjens läge vid krängning.




Bild 1: Min optimala installation


Bild 2: Reduceringsventil för P-flaska (de stora flaskorna). Observera att gängan är vänstergängad.


Bild 3: Samma reduceringsventil kan även användas för vanliga blå 2012-flaskor. Då använder man en mellankoppling, som syns till vänster om den oranga delen och därpå en avstängningskran, som syns längst till vänster. Man har nu en reduceringsventil som lätt kan skruvas fast på en 2012-flaska: man vrider den lettrade, stora gula skivan medsols så att hela montaget sitter fast mot flaskan. Sedan öppnar man för gasen med den mindre vridbara skivan överst. En fördel är att man inte behöver snurra sin 2012-flaska när man sätter på reduceringsventilen. En annan fördel är att man kan skilja delarna åt och då har man en reduceringsventil för en P-flaska, om man inte kan få tag i någon annan för tillfället.


Bild 4: Olika typer av gasolflaskor
Typbeteckningar från vänster: 2000,   2012,   P6,   PA6,  PA11.


Bild 5: Överst: Gasolslang med tillverkningsåret angivet (2001).
Under: Kopparrör, 8 mm för gasolmontage. Kan böjas relativt snävt som synes. Klamras med gummiskodd klammer med högst 50 cm mellanrum.

Bild 6: Väggfäste. Så här kopplas slang och kopparrör samman. Överst väggfästet med tillhörande mutter och kona. Undertill slang med rostfri slangklämma till ena sidan och kopparrör med invändig stödhylsa (syns ej på bilden) till andra sidan.


Bild 7: Så här skall ett kopparrör kopplas. Först den gängade muttern in på röret, sedan konan som skall täta och slutligen inuti röret den gula mässingshyslsan, som håller emot så att kopparröret inte deformeras utan håller tätt, när man drar åt muttern.

Bild 8: Skavskydd i vit plast, passar till gasolslang och t.ex. gasolrör, skyddar mot nötning. Nederst visas hur halvorna trycks samman vid anbringandet på önskad plats.

Bild 9: Avstängningsventil. Kan användas som "huvudkran" för hela gasolanläggningen, men även intill olika gasolapparater. Kopplas med kopparrör både in och ut, kan alternativt förses med slangsockel i ena eller båda ändar. I tillhörande muttrar sitter de konor, som tätar kopparrören när muttern dras åt.




Bild 10: Två avstängningsventiler i ett block. Här kan man fördela inkommande gas till två olika apparater, t.ex. gasolkök och gasolvärmare. Man kan därmed öppna för valfri apparat eller för båda.


Bild 11: Fjärravstängning. Den bästa lösningen! Kopplas in efter reduceringsventilen, i just detta fall dessutom efter en läckageindikator, därför avsaknade av slangsockel. Säkras med rostfri slangklämma. På utgående sidan kopplas kopparröret. Avstängaren innehåller en magnetventil. Ledningen dras in i båten till manöverboxen (den svarta "lådan till vänster) som sätts upp bekvämt, t.ex. nära pentryt. I viloläge är alltid gasen avstängd. Ett kort tryck på manöverboxens högra knapp öppnar för gasen - man slipper ge sig ut till ankarboxen och öppna. Ännu ett tryck stänger för gasen. När man lämnar båten och har stängt huvudbrytaren för det elektriska systemet ombord, så vet man att gasen också är avstängd ute vid flaskan. Fjärravstängaren drar bara 40 mA, men även denna förbrukning kan stängas av från manöverboxen med dess vänstra knapp.


Bild 12: Läcksökare. Monteras så nära gasolflaskan som möjligt. Användning: Öppna för gasen och för alla apparater, men tänd inte gasolköket och starta inte gasolvärmaren eller någon annan gasolapparat. Tryck ned den röda hatten på läcksökaren och observera om det bubblar små gasbubblor genom vätskan i synglaset. I så fall har du en läcka!

Bild 13: Modernt, rostfritt 2-lågigt gasolkök med kraftiga brännare, elektrisk tändning och justerbara kastrullhållare (fabrikat Eno)


Bild 14: Äldre gasolkök (fabrikat Primus) med kardanupphängning. Hela köket kan lyftas av från upphänget vid rengöring.

Gasol i utlandet

 •   För anslutning till norska flaskor krävs H-reduceringsventil, observera också att Norge använder gasolslang med 10,5 mm diameter.
 •   För anslutning till finska flaskor krävs H-reduceringsventil (eller vanlig 2012).
 •  För anslutning till IC flaskor krävs särskild kran och reduceringsventil (denna reducering kan enl. uppgift även kopplas direkt till de tyska flaskorna) eller en särskild reduceringsventil med inbyggd kran som enbart passar IC flaskorna. IC flaskor är mycket vanliga även i Danmark.
 •   För anslutning till tyska flaskor krävs särskild reduceringsventil.
 •   Eftersom man oftast inte kan byta en svensk flaska utomlands utan måsta köpa den nya flaskan, bör man överväga, om det inte är bäst att om möjligt ta med tillräckligt med gasol hemifrån.

Text: ©Tommy Björklund och Svenska Parantförbundet, 2002.
Bilder: © Poul-Henrik Kongstad, 2002.


Fotnot: Artikelns författare är delägare i Kungsholmens Gas & Gasol Service som är sysselsatt med verksamhet och försäljning inom Gasol, stads- och naturgasområdet sedan drygt 30 år tillbaka. Företaget, som är auktoriserat av Svenska Gasföreningen, nås på telefon 08-651 57 15,fax 08-654 62 62, e-mail: info@kungsholmensgas.se samt www.kungsholmensgas.se Vidare har man en butik och liten utställning på Fleminggatan 107 i Stockholm.
Medlemmar i Svenska Parantförbundet erhåller rabatt vid inköp av gasolutrustning och tillbehör från Kungsholmens Gas & Gasolservice. Se under vår avdelning "Sälja och köpa"!

Åter till förteckningen över olika artiklar

Åter till startsidan